Tejping
en lekfull metod för att arbeta med inre och yttre relationer
Tejping är en arbetsmetod som under de senaste åren spritts inom socialt och psykiatriskt utrednings- och behandlingsarbete och som även kan användas i handledning. Vi får genom det konkreta gestaltandet ett gemensamt fokus eller mellanområde/lekområde för samtalet. Vi ser alla samma bilder för ögonen, vilket underlättar då vi söker nya vägar i arbetet med en klient eller en familj.
Rent praktiskt innebär Tejping att vi låter klienten/familjen visuellt gestalta sitt nätverk, sin livssituation, en inre eller yttre konflikt eller en traumatisk upplevelse med hjälp av målade figurer. Det hela utspelar sig på en “scen” som tejpas upp på ett bord.
Terapeuten delar själv i gestaltandet med hjälp av en alter ego-figur som bidrar till att skapa dialoger, berättelser och bättre samspel mellan figurerna på scenen. Dessa kan representera såväl yttre personer som delsjälv inom klienten. Genom gestaltandet med träfigurerna skapas ett mellanområde, där vi tillsammans med klienten kan se problemet illustrerat. Detta skapar en viss distans och genom externalisering blir klienten friare att finna lösningar i låsta situationer.
Tejping kan användas både vid inre och yttre problem. Via ett mer lekfullt arbetssätt kan vi närma oss svåra teman och hitta lösningar både konkret och symboliskt. Gestaltandet, som kompletterar samtalet, underlättar för klienten att ge en berättelse eller beskrivning av hur situationen eller problemet ser ut eller att experimentera med vägar att nå uppställda mål.
Tejping är särskilt användbar vid PTSD och traumabearbetning.
Tejping passar för behandlingssituationer där orden inte räcker till. Det visuella gestaltandet förstärker klienternas narrativa förmåga. Tejping frigör resurser och kreativitet hos såväl klienter som behandlare.