BOF har influenser från flera teoretiska inriktningar inom arbete med barn och familjer. Det kan illustreras i följande ”terapi-triangel”
Tre viktiga grundbegrepp i BOF:
Samhandling
Anknytning
Självpsykologi
I BOF är samhandlingen i fokus. Terapeuten gör något tillsammans med barnet och föräldrarna får också göra något tillsammans med sitt barn. Ofta leker vi med leksaker i sandlådan, men vi kan också välja andra samhandlingssituationer. Med mindre barn kan vi leka bara med sanden, eller rulla en boll mellan oss. Med större barn kanske vi målar eller formar modellera. Alla dessa leksituationer använder vi som modellsituationer för att få fatt i barnets och familjens samhandlingsmönster.
I samspelssituationerna får vi syn på anknytningsmönstren i familjen. BOF-leken blir också en hjälp till att utveckla anknytningen mellan föräldrar och barn, t ex i adoptiv- och fosterfamiljer, i familjer med mycket för tidigt födda barn där den tidiga anknytningen blivit störd eller i familjer där anknytningen brutits av olika skäl.
I BOF-leken väljer barnet olika sätt att presentera sig själv och sina olika delsjälv.
Ibland behöver föräldrarna hjälp att upptäcka att det finns andra delar av barnet än vad som visar sig i symtomet. Vi får kanske, utöver en arg och invaderande krokodil hos den bråkiga och aggressiva 7-åringen, också se en vilsen griskulting eller en liten and som bara ligger på en kudde och sover. Hur möter föräldrarna dessa olika delar av barnet? Tillsammans med föräldrarna kan vi hjälpa barnet att gradvis integrera sina olika delsjälv. Grunden är att vi i leken får ett möte med de olika delarna.